ninth gate

Så var det dags för sommarprojektet. I år blir det att bygga ihop Tamiyas tyska stridsvagn från Andra Världskriget; Panther, eller Pantzerkampfwagen V, i skala 1:35. Själva modellen är är inköpt runt 1990 och har legat på lut. Nu ska det dock bli bygga av. Jag har inte bestämt mig för om jag ska behålla den föreslagna målningen som föreställer en vagn från omkring 1943 och den Nordafrikanska fronten eller om jag ska hitta någon annan färgsättning… t ex den helgråa som användes av tyskarna i Europa inklusive Östfronten.

För de som tror att bygga platsmodeller bara är en barnsyssla eller på sin höjd en fyrtioårskrisgrej föreslår jag en visit på Wentzels hobby i Gallerian där de ställer ut mängder av helt fantastiska byggen, gränsande till, om inte rent av, konstverk. Fast viss nördfaktor krävs nog för att uppnå sådana fantastiska resultat och det är därför mina byggen håller blott medelmåttlig standard.

Några rader om Panthern:

Panther, fullständigt namn Panzerkampfwagen V, Panther, SdKfz 171, var en medeltung tysk stridsvagn under andra världskriget. Panther var i bruk mellan mitten av 1943 och slutet av kriget i Europa 1945. Den var ämnad som ett svar på den ryska stridsvagnen T-34 och var även tänkt att ersätta de äldre tyska stridsvagnsmodellerna Panzer IV- och III. Dock stred dessa tillsammans med Panther och de tyngre Tigerstridsvagnarna till krigsslutet.

Panthern sattes in i strid för första gången vid Kursk på östfronten i juli 1943. Den tyska offensiven var först planerad till våren 1943 men försenades bland annat för att Pantherstridsvagnen skulle hinna bli klar och kunna användas. Vid Kursk plågades Panthern av diverse tekniska fel som gjorde att den ofta gick sönder. Däremot hade den mycket långa 75mm kanonen utmärkt prestanda. När felen efterhand blev avhjälpta blev Panthern andra världskrigets troligtvis bästa stridsvagn med en utmärkt kombination av stor eldkraft, gott skydd och hög rörlighet. Pantherstridsvagnen sattes in på öst- och västfronten samt i Italien i efterhand allt större antal. Trots detta tillverkades den i för få exemplar (drygt 6 000) för få någon strategisk inverkan på utgången av kriget.

Panthern var överlägsen den tyngre Tiger I i följande aspekter – bättre eldkraft (tack vare den mycket långa kanonen), bättre frontalt pansarskydd (tack vare det sluttande pansaret) och bättre rörlighet. Dessutom var den billigare och enklare att tillverka än Tiger I.

Tyskarna kopierade mycket från T-34 när de byggde Pantherstridsvagnen. Bland annat utrustades stridsvagnen med sluttande frontpansar vilket gjorde att sprängverkan från granater som den blev beskjuten med minskades väsentligt. Granaterna rikoschetterade iväg istället för att få en direkt träff. Idag har de flesta stridsvagnar sluttande frontpansar. Detta var en av Pantherns största fördelar i strid – fiendens stridsvagnskanoner, till exempel på T-34 och Sherman, hade en mycket liten chans att penetrera Pantherns tjocka och sluttande frontpansar medan Pantherns mycket långa 75 mm kanon med mycket hög utgångshastighet på granaten ofta slog ut fiendens stridsvagnar med ett skott. De västallierade räknade med att det gick åt tre egna stridsvagnar för att slå ut en Panther. Om Panthers besköts från sidan kunde den dock relativt lätt slås ut.

Fram till 1944 kallades den för Panzerkampfwagen V Panther och hade den militära beteckningen Sd.Kfz. 171. Den 27 februari 1944 beslöt Adolf Hitler att stridsvagnen enbart skulle benämnas som Panther.

En amerikansk soldat och en utbränd Panther framför Kölnerdomen den 4 april 1945.

Under 1943-44 utrustades gradvis en bataljon per pansarregemente i varje tysk pansardivision med Panther i den takt som produktionshastigheten medgav. Den andra bataljonen hade oftast senare modeller av Panzer IV. Detta innebar att flera tyska pansardivisioner bara hade en bataljon med Panzer III/Panzer IV under hösten 1943-vintern 43-44 eftersom den andra bataljonen var i Tyskland och utrustades/utbildades med Panthern. Efterhand återvände Panther-bataljonerna till sina respektive divisioner, där det naturligtvis fanns ett mycket stort behov av dem. Rätt använda var förband utrustade med Panther mycket slagkraftiga, inte minst på östfronten, där vagnen var överlägsen den ryska T-34. Om Panther-vagnar sattes in i tillräckligt stort antal och under befäl av en skicklig chef kunde effekterna på slagfältet bli stora. Ett exempel (bland många) är Schwere Panzer Regiment Bäke som bestod av en bataljon med Panther och en bataljon med Tiger I som sattes in under striderna vid Korsun-Tjerkassy-fickan 1944.

Senare delen av 1944 var Panthern tyskarnas vanligaste stridsvagn vid sidan av Panzer IV. Panthern sattes in i strid på öst- och västfronten samt i Italien. De flesta tyska pansardivisioner både i armén och Waffen-SS var utrustade med Panther-stridsvagnar från och med sommaren 1944.

De sista krigsmånaderna experimenterade tyskarna med Aktiv IR för mörkerstrid och ett mindre antal Panther-stridsvagnar utrustades med Aktiv IR (fotografier finns som visar detta). Enligt vissa källor sattes IR-utrustade Panthrar in i strid under Ardenneroffensiven 1944 och i Ungern 1945. Möjligen tenderar efterkrigslitteraturen att överdriva antalet IR-utrustade Panthrar.

Även om Panthern var en mycket bra stridsvagn är det tveksamt om tyskarna gjorde rätt att i satsa på ett sådant relativt dyrt, komplicerat och underhållskrävande vapen som Panther. Sannolikt hade man fått ut mer effekt om man istället satsat på en lättare och enklare stridsvagn med ”tillräckligt bra” prestanda som man kunnat producera i fler exemplar, till exempel Panzer IV.

Kolla här på ett par modeller som min pappa ha byggt… inte illa alls eller hur? Den första är en T-34 från Andra Världskriget i vinterskrud, den andra en T-72 i klassisk sovjetisk färgsättning från omkring 1980.